Vilhelm Lauritzen
Kompromisslös estetiker och revolutionär arkitekt.
Vilhelm Lauritzen satte sitt modernistiska avtryck på flera byggnader och interiörer som idag utgör unika exempel på samtidens konst med perfekt balans mellan form och funktion.
Vilhelm Theodor Lauritzen (1894–1984) var under sin livstid en av Danmarks mest inflytelserika arkitekter och bidrog till att bana väg för den danska modernismen. Idag är flera av hans projekt bestående exempel på en arkitektur som var ny och revolutionerande för sin tid och där form följer funktion.
Som arkitekt och formgivare hade Vilhelm Lauritzen ett tydligt formspråk som han höll fast vid under hela sin karriär. Utgångspunkten var att arkitektur ska vara tillämpad konst för alla – inte bara ett fåtal privilegierade. Han hade ett stort intresse för fjärilar och det organiska kom till uttryck i flera av hans skapelser, men hans främsta fokus var alltid funktion, enkelhet och rena linjer.
Vilhelm Lauritzen föddes 1894 i Slagelse på Själland och tog senare studenten vid Sorø Akademi. 1921 tog han examen vid Kunstakademiets Arkitektskole, och året därpå grundade han Tegnestuen Vilhelm Lauritzen (idag Vilhelm Lauritzen Arkitekter).
Under studieresor till Spanien och Grekland fann han inspiration som kom att få stort inflytande på hans senare verk, bland annat hans första stora uppdrag Daells varuhus – en tävling som han vann tillsammans med arkitekten Frits Schlegel 1922.
Lauritzens mest kända och ikoniska verk är första terminalen på Köpenhamns flygplats (1939), som idag går under namnet Vilhelm Lauritzen-terminalen, radiohuset i Frederiksberg (1945), Vega Folkets Hus i Köpenhamn (1956) och Danmarks ambassad i Washington (1960).
Förutom byggnader skapade Lauritzen även inredningsföremål som dörrhandtag, räcken, lampor och stolar. Flera av möblerna designades i samarbete med arkitekten och formgivaren Finn Juhl, som var anställd på arkitektkontoret i elva år mellan 1934 och 1945.
För att man ska förstå hur banbrytande Vilhelm Lauritzens arkitektur var måste den ses i sitt sammanhang. Arkitekturen hade länge fokuserat på byggnadernas form och ornamentik. Lauritzens lade i stället större vikt på användbarhet och välfungerande lösningar. Av samma anledning riskerar man att förbise genialiteten vid första anblicken.
Det gäller till exempel Vilhelm Lauritzen-terminalen och radiohuset. När Lauritzen påbörjade arbetet med flygplatsterminalen var kommersiell luftfart fortfarande något nytt. Som den funktionalist han var insåg han dock att byggnaden behövdes delas in i två delar: airside och landside. Än idag är de flesta av världens flygplatser utformade på detta sätt.
Radiohuset har en så enkel och funktionalistisk exteriör och interiör att man lätt missar detaljer som än idag bidrar till byggnadens funktion. De olika funktionerna, bland annat foajén, konsertsalen och kontoren, avspeglas i själva byggnadens typologi, där de olika studiorna fungerar som kinesiska askar med väggar och fundament som ger optimal akustik och ljudisolering.
Radiohuset utgör ett slags allkonstverk med kompromisslös design inifrån och ut – från möblerna och dörrhandtagen till planritningen – och är ett av funktionalismens mest lyckade exempel. Vilhelm Lauritzen var riddare av första graden av Dannebrogorden och tilldelades Eckersbergsmedaljen 1941, C.F. Hansen-medaljen 1954 och Akademisk Arkitektförenings hedersmedalj 1964. Han dog 1984 i Danmark – 90 år gammal – och har lämnat ett betydande avtryck på dansk design.
”Det finns inget liv utan estetik”,
Vilhelm Lauritzen